malle

God jul!
Jag känner inte att min julafton har varit speciellt julig. Jag har öppnat paket, ätit två potatisar och lite lax. Jag tittade till och med på kalle. Men nej, någon julkänsla infinner sig inte alls.
Givetvis händer det något som drar ner på stämningen. Min pappas släkträd har vissa grenar som tävlar mot varandra och har något under--hat mot varandra. Och när de fått i sig en hel del dyker detta hat upp, sakta men säkert, lite eller mycket. Det är alltid jag som sitter där. Äter och säger minst. Det jag säger bryr sig ingen om. Jag är inte som de andra. Jag är varken favorit-kusinen eller favorit-barnbarnet.

Klockan är strax 7 och jag är redan hemma. Flera där ute har knappt börjat öppna paketen och jag vill bara att det ska bli morgondag så man kan längta efter denna otroligt 'fantasiska och underbara dag' igen. Nej, detta årets jul var ingen höjdare. Jag ser fram emot andra saker som förhoppningsvis kommer äga rum denna vecka. Framför allt Storvretacupen. Jag kan inte annat än älska den. Jag älskar innebandy. Jag älskar cuper. Jag älskar att avnjuta denna cup med en god vän (blink -- m) och spana.
Stockholm. Shopping, shopping, shopping! Jag fick väldigt bra med bidrag till detta shopping-tillfälle. Och sedan nyår. Hoppas på en höjdare. Där vi bara ska visa varandra glada miner och vänta in det nya året med värme om hjärtat.

Jag har en så konstig känsla i mig. Jag känner hur det pirrar till men ändå vill jag bara lägga mig ner och gråta för att få hur mig skiten. Men vilken skit? Jag fattar inte vad den kommer ifrån. Ångesten? Nej, den har jag inte känt av på länge. Jag vill, men får inte. För vem då? Mig själv. Jag sätter regler för mig själv. Mitt Det tävlar mot mitt Överjag. Och Jaget får kompromissa. Psykologin sätter sina spår. Jag tror att det är Jaget som bara väll lägga sig ner och gråta för att det är så påfrestenade att vara mittimellan.

God jul på er! Nog för att jag är lite dyster men mitt glada humör hamnar inte i bakgrunden för det.