sjunde juni
Hej.
Dagen är skit.
Började med en frulla, sedan stress, skola, hem, stress, buss-stationen. Där klev jag på bussen som skulle ta mig till arlanda. Det gick galant. Jag var ungefär 45 min tidig så jag bytte om och gick och läste tidningen. Sen kommer anton och frågar om jag vill börja en kvart tidigare. Eftersom jag inte hade något vettigare för mig så gjorde jag det. Jag fick även träffa 2 nya kollegor. Micke a.k.a "Farzan".
Hahaha, det var lite kul. När jag läste på tavlan så såg jag att et stog "teamleader: farzan". Och jag kopplade direkt det till en osvensk arbetskamrat.
Sen när jag träffa micke så är det första han säger "Dom kallas mig farzan". Det utalas som farsan. We-o.
Jag fick även träffa John(me queen?) som är lite halv dålig på svenska så vi snackade mest english. Men det gick fint det med. Han ville att man skulle prata svenska, men ibland gick det inte. Skit svårt att snacka svenska med en som pratar engelska med en. Skumt.
Aja, dagen rullade på. Och rätt som det är när jag kommer in i CB, där SAS har sina avgångar, så ser jag en Svenska Landslaget väska ligga på rullbandet och en matchande ryggsäck brevid. han var låååång.. kroknäsa och fotbollslirare, och inte zlatan. Vem såg jag?
Han gjorde i alla fall min dag. Det var första kändisen jag såg på arlanda under min arbetstid. We-o. Jag svävade på rosa moln efter det. Jag övervägde att agera tönt och fråga om autograf, men ångrade snabbt att jag haft de tankarna.
Och strax där efter när jag håller på att fixa vagnarna i grottan hittar jag en tia på en av dom! Weeeee-o. Det måste vara din lycko-dag, tänkte jag. Men det skulle inte hålla länge.
För att när jag slutade (vilket var ur-skönt) så fick jag mitt schema. Det är skit. Läs detta.JAG SKA JOBBA 4 GÅNGER PÅ HELA SOMMAREN! ja, det står rätt 4!! gånger. Det är ju helt sjukt. De flesta fick upp emot 13 pass. Men, jag, jag fick 4. Jag börjar gråta snart. Ni anar inte hur mycket jag gillar detta jobb, och sett fram emot det. Och så ger som mig ett jäcla skit schema. Idioter. Kuk.
Jag åkte hem, med nästan, gråten i halsen. Cyklade hem under tystnad och med musik i öronen. Hade brillorna på me ifall jag skulle få ett ryck och börja gråta eller så. Visade schemat för mamma, hon lackade. Visar för pappa är han säger "det var taskigt".
Men mamma ska ringa till komuntanten imorgon och höra om jag kan få ngt jobb. Jäla skit säger jag bara.
Mewita åker fortfarande till thailand imorgon, och kommer hem om två månader. Good bye, meuw!
Nu vill jag bara åka till Spanien. Nu, nu, nu!
I helgen ska jag åka med till landet. Sabina och Teres(kanske), ska också följa mä. Kyyl.
Imorgon ska jag spela fotboll med teres, kul!
Adios, mis amigos! Lacka mallan.
Dagen är skit.
Började med en frulla, sedan stress, skola, hem, stress, buss-stationen. Där klev jag på bussen som skulle ta mig till arlanda. Det gick galant. Jag var ungefär 45 min tidig så jag bytte om och gick och läste tidningen. Sen kommer anton och frågar om jag vill börja en kvart tidigare. Eftersom jag inte hade något vettigare för mig så gjorde jag det. Jag fick även träffa 2 nya kollegor. Micke a.k.a "Farzan".
Hahaha, det var lite kul. När jag läste på tavlan så såg jag att et stog "teamleader: farzan". Och jag kopplade direkt det till en osvensk arbetskamrat.
Sen när jag träffa micke så är det första han säger "Dom kallas mig farzan". Det utalas som farsan. We-o.
Jag fick även träffa John(me queen?) som är lite halv dålig på svenska så vi snackade mest english. Men det gick fint det med. Han ville att man skulle prata svenska, men ibland gick det inte. Skit svårt att snacka svenska med en som pratar engelska med en. Skumt.
Aja, dagen rullade på. Och rätt som det är när jag kommer in i CB, där SAS har sina avgångar, så ser jag en Svenska Landslaget väska ligga på rullbandet och en matchande ryggsäck brevid. han var låååång.. kroknäsa och fotbollslirare, och inte zlatan. Vem såg jag?
Han gjorde i alla fall min dag. Det var första kändisen jag såg på arlanda under min arbetstid. We-o. Jag svävade på rosa moln efter det. Jag övervägde att agera tönt och fråga om autograf, men ångrade snabbt att jag haft de tankarna.
Och strax där efter när jag håller på att fixa vagnarna i grottan hittar jag en tia på en av dom! Weeeee-o. Det måste vara din lycko-dag, tänkte jag. Men det skulle inte hålla länge.
För att när jag slutade (vilket var ur-skönt) så fick jag mitt schema. Det är skit. Läs detta.
Jag åkte hem, med nästan, gråten i halsen. Cyklade hem under tystnad och med musik i öronen. Hade brillorna på me ifall jag skulle få ett ryck och börja gråta eller så. Visade schemat för mamma, hon lackade. Visar för pappa är han säger "det var taskigt".
Men mamma ska ringa till komuntanten imorgon och höra om jag kan få ngt jobb. Jäla skit säger jag bara.
Mewita åker fortfarande till thailand imorgon, och kommer hem om två månader. Good bye, meuw!
Nu vill jag bara åka till Spanien. Nu, nu, nu!
I helgen ska jag åka med till landet. Sabina och Teres(kanske), ska också följa mä. Kyyl.
Imorgon ska jag spela fotboll med teres, kul!
Adios, mis amigos! Lacka mallan.
Kommentarer
Trackback
