malle

Idag har jag haft den märkligaste bussresan på länge. Jag sitter och väntar på buss nummer 2. När den kommer så kliver jag på som vanligt. Jag sätter mig där det finns plats för barnvagnar. Jag åker baklänges och mittemot mig sitter en tjej med en resväska. Efter 2 hållplatser kliver det på en tant, 60 + med en tom barnvagn. VARFÖR? Varför i helvete går man runt och drar på en tom barnvagn? Hon ska i alla fall där så jag makar lite på mig så att hon får in vagnen, så att den står lodrätt, med handtaget ut i gången. Sedan sätter jag mig igen. Men nej, hon ska promt ställa vagnen vågrät, längs med väggen. Då tar jag det uppfällbara sätet och trycker upp det mot sätryggen. De brukar ju sitta fast där, men just detta är det fel på så när jag släpper det så faller det tillbaka. Där ger tanten mig en arg blick som om det vore mitt fel att den slog tillbaka hårt mot vagnen. Hade hon ställt den lodrät så hade det aldrig hänt.
Jag makar i alla fall på  mig och sitter mig "bakom" min första plats. Så nu åker jag framlänges. Brevid mig sitter en mörk liten ung kvinna (20 +). Jag lyssnar på radio i min mobil och börjar garva åt något roligt. Hon tittar tvärt på mig och vill visa att hon också lyssnar på något. Så hon börjar klappa i takt med handen mot sitt lår. Bussen är knäpp-tyst och hon slår högt. Då tittar jag på henne och ska se om hon också lyssnar på musik. Hon känner att jag tittar och vänder tvärt huvudet och blicken mot mig. Där handlar jag snabbt, och vinklar ögonen lite till höger och stirrar ut genom glaset. Resten av resan sitter hon och klappar på allt(dock inte på mig!) runt omkring sig. Där tänker jag att jag måste komma av denna buss.
Till höger om mig, över gången, sitter en ganska tjock man och stirrar på mig. Med en sån där äcklig blick. När jag ertappar honom med att stirra, vänder han blicken till tanten bakom mig, med barnvagnen. Där kunde jag inte hålla mig för garv.

Nu ska jag gå ta en skön dusch. Gdntt p r!