malle

För exakt en vecka sen var vi mitt uppe i vår första och väldigt lyckade lagfest. Shit, vad roligt jag hade. Jag verkligen aslängtar till nästa gång, och tror mig, det kommer det bli. En nästa gång alltså. Man prata med folk som man kände till väldigt flyktigt och någon kanske knöt ett band för livet. Who knows, maybe that someone is me...

Men nu mina vänner ska ni få höra om mina 48 timmar som jag har framför mig.
06.42 ringer klockan i morgon bitti, Uppstigning 07.15. Iväg till posten och avdanka 7 timmar där till 15.15 då vi slutar för dagen. Beger mot närmast liggande ingång till allianshallen där jag förhoppningsvis får skåda ett resultat som står i Hagundas favör. 16.00 står pappa med motorn igång för att brassa mig till arlanda till 16.30. Väl där slår jag mig ner med en matlåda och står fit for fight 17.00 då passet börjar. Avslutar där 00.30 och än en gång står far min där med varm motor för att köra mig hem i ilfart där jag förhoppningsvis ramlar i säng innan 02.00
Måndag ringer klockan, hör och häpna, 04.42, Uppstigning 05.15 och på posten innan 6 då passet startar. Ska försöka komma därifrån till 14.00 (slutar egentligen 14.15) då pappa än en gång står med motorn igång och kör mig snabbt som fan till arlanda där jag dankar av ett pass mellan 14.45 och 23.30. Alltså, ni får vara glada om ni hör något från mig innan julafton. Innan dess kommer jag vara heeeelt död. Och jag kommer vara såååå nöjd när jag står på stora torget med ett kontoutdrag i min hand som förhoppningsvis kommer visa ett 5siffrigt belopp, då kommer mödan vara värt det. Och när vi sedan entrar februarimånad med flygbiljetter i våra händer som tar oss ner till Fuengi i början på Juni kommer jag inte ångra detta ett piss.

Men nu, just nu, känner jag verkligen för att sova dessa 48 timmar... i sträck.