malle

Tycker inte ni att det är konstigt att det alltid är på kvällarna man börjar fundera?
Alltid är det då man mår som sämst och inte kan sova. Det beror antagligen på att man oftast är ensam och bara sitter och gör ingenting. Sen är det ju mörkt ute vilket bidrar till deprission.
Så här är det alltid för mig. När jag är ensam och det är mörkt ute blir jag deppig. Jag börjar tänka tankar inte bara förstår men ändå kan jag inte sluta undra. Undra hur det är för de andra, hur det känns? Hur det kunde bli så? Vad som hände med mig?

Jag får liksom panik.