malle

Kalas fin kväll igår med flertalet kalas fina människor. Åh, känner lyckoruset bara jag tänker på gårdagen. Jag var varken speciellt full eller speciellt taggad, men när man möts av först en glad tjej, sedan 7 till, sedan 1 till, sedan 1 till och sedan en till då går det inte att må bra. Fastän jag visste att morgondagen skulle bestå mesta dels av studier så kunde jag inte låta bli att njuta av det fina i sig. Helt underbart. Åh, gos. Och om vi alla vet så kan en blick, en liten blink med ena ögat bara kan göra en person helt varm. Och för att inte tala om den kvalitets värme man uppryms av. Blicken kan vara helt obefogad men det spelar ingen större roll i dessa lägen.

Förra helgen skulle vi fyllekäka på subway, och vi hade med oss en sub-virgin. Det kunde bara sluta på ett sätt egentligen, massa skratt, allmänna missförstånd och höjda röster. Precis, det blev en, vad man kan kalla, scen där inne på lilla favvo subs. I vilket fall som helst har jag inte varit där på hela veckan (whaaaat?) men igår kväll kom jag in. Killen från förra veckan jobbar även denna kväll och klämmer fram ett vad som ser ut som ett bajsnödigt leende. Jag brister genast ut i ett litet garv och ett hej.

- Hej.. hehe.. :)
- Känner du igen mig...?
- höhö självklart...

Allrääääjt, äntligen, äntligen har jag fått vad jag har strävat efter heeeeela hösten. En stammis-stämpel. Eller inte, men det var kul att han kände igen mig. Jag ringer rebbe för att berätta nyheten (även hon var ev utav de brudar som var med och startade denna scen föregående helg) och våran konversation låter ungefär såhär.

- HalllÅÅåeeehh?????
- Hej Becca!! De e malin. (okej, jag sa inte hej becca men något liknande)
- HALLåååeehh????? MALin vAr ÄR DU???
... liknande fraser några sekunder tills vi får fram att jag är på subway och hon på kalas.
- RÄDDA MIG!!! MALIN KOM!!! RÄDDA MIG... HJÄLP!!
- haha, va?
- KOM HIT OCH RÄDDA MIG, HJÄÄÄÄÄLP KOM NU!!! RÖKRUTAN!!

Och där står hon ensam med ett efterhängset ragg. Eller, snarare ett fan. Ett ICA-fan. Ett fan som gått på heidan. Ett fan som tydligen gick hos samma dagmamma som mig. Vilket jag absolut inte minns. Men i vilket fall som helst var det oerhört trevligt att träffa rebbe den fina kvällen till ära. Och räddade henne vettefan om jag och min kompanjon gjorde men vi försökte iaf. Efter det åkte jag hem, men det är ju en helt annan historia.

Och nu har jag spenderat 20 minuter av min plugg tid på bloggen, FAN INTE BRA MALIN!! FAN INTE BRA. SKÄRPNING. FUCK ASSSÅÅÅÅ, nej nu jävlar ska jag läsa bok.