malle

Nu är jag hemma från funkan och jag är glad för det. Men jag kan inte hjälpa att sakna livet, människorna och miljön där nere. Det är helt underbart. Vi lärde känna så mycket folk. Folk som jobbar där och folk sm bara var på semester. Vi började stor böla sista kvällen för att vi inte ville åka hem. Vi var där i 3,5 vecka. Man börja liksom leva ett nytt liv.

Sen blev vi tvunga att åka därifrån. Lämna vårat liv därnere. Men till nästa år ska vi försöka fixa ett säsongsjobb därnere. Får la se hur det går med det. Ångesten bara fyllde mig igår. Fick sms om att jag ska fixa storlek på nya overaller till laget, när jag kom hem hade jag fått en påminnelse om en faktura jag inte betalat, men jag inte minns av att jag ens beställt, därefter fick jag mail av min chef som berättade att jag börjar jobba imorgon kl 11. Kl 11 imorgon har jag tandläkartid och mina kusiner kommer, så jag var tvungen att ställa in alla dom planerna. Låter oerhört kul. Och idag har jag träning. Jag har inte tränat någonting på ca 3 veckor. Eller jag tränade 1 gång och då dog jag av värmen så det var inget jag kände för att göra om. Men jag antar att det är såhär det blir när man varit bort i 1 månad och påbörjat ett nytt liv och sedan återgår till det första.


Ajuste, min dator gick sönder dagen innan jag åkte så idag har pappa och jag varit på datajakt. Kul, men jäääävligt irriterande.


B, typ 6 månader kvar. Det går fort, eller?