Sååååjaaa

Nu hare gått ungefär 13 dagar sen jag uppdaterade och det har hänt en del.
Jag har varit på skivor, haft sköna fyllor, daaaaansat och bojkottat dans av alla dess slag. Jag har även skrivit mina sista arbeten och prov, även förberett mig för mina sista redovisning under min gymnasietid. Summan av kardemumman jag är klar. Finished. Kan liksom inte göra mer för att påverka mina betyg. Eller, rövslickeri funkar ju alltid men det är inte riktigt min grej. Eller? Jag har även bestämt mig ad gäller min framtid och jag hoppas jag gjort rätt val. Vad jag än hade valt hade det inte varit ett klockrent val, men jag hoppas jag inte ångrar mig nu.

Jag har även hunnit köpa massa grejer som jag behöver och inte behöver. Vilket visar sig nu när Spanien ligger oerhört nära (8 JÄVLA HOR DAGAR BOOOOORT!!) och allt jag skulle behöva köpa tills dess inte riktigt går ihop med min ekonomi, men sånt får man leva med (eller mamma som kommer tvingas gå in med lite cash dårå).

Det börjar gå upp för oss nu att vi faktiskt ska slittras. Våran hatade klass ska slittras. Aja, nu fick jag skrivkramp.. torka, så jag avslutar här. Ska upp och jobba imorgon, nice.. nej. Speciellt inte i gassande värme men jag tror jag överlever.





Ni vet när man vill ha ngt man inte kan få? När man till en början är så jävla sugen på en pizza, shit va gott. Sen när du kommer på tanken att fuck, du har inga pengar. Visst vill du ha den ännu mer då? Visst vill man de? Ja, jag sitter där nu. Inte med en pizza i tanken, utan ngt annat. Det har jag gjort sen i december och det börjar bli stört jobbigt. Ibland kommer jag nära, jag får liksom pizzan framför mig och sen rycks den bort helt plötsligt. Det är sjukt. Och grejen är att jag inte kan ge upp. Jag känner att jag måste ha detta, om än för en kväll bara. Det kan hända att intresset för detta svalnar efter en zip, eller att det är everlasting. Som om pizzan skulle smaka röv redan vid första tuggan, eller om du efteråt känner att fan va värt det var, imorgon blire en till. Det återstår att se. Jag hoppas jag att kommer kunna dela med mig lite av detta för det skulle nog kunna ge mitt liv en revolutionerande kick framåt. Eller inte, det kändes bara så jävla rätt att avsluta den meningen så. Lika rätt som att jag avslutar detta inlägg här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0