malle

Alltså, det här med avundsjuka. Jag är avundsjuk ibland, and so are you. Men varför? Det känns som att mina värderingar, morala ståndpunker och prioriteringar är förändrade efter denna helg. Varför vet jag inte. Men en sak vet jag, det är att jag är så jävla glad för det jag har. Nu kommer jag att skriva vad jag är glad för och det kan tänkas vara för att skryta eller för att det ska sticka i andras ögon men det är det verkligen inte och jag verkligen känner med mina vänner. Ni förstår nog vad jag menar när ni läser vidare.

Jag har kompisgäng som alltid hållit ihop. Vi har våra diskutioner och vi har olika åsikter men ingen av oss är omogna nog att inte kunna prata om missförstånd och försöka lösa problem. Tack för er!

Jag har en bror som jag vet alltid kommer finnas där. Om jag fick välja en person som jag litar på mest utav alla så skulle jag välja honom. Vi har inte världens bästa kontakt så att vi hörs varje dag och ibland kan vi tjaffsa om helt irrelevanta saker, men om jag någonsin skulle behöva något så vet jag att han skulle vara där.

Jag har även vänner som jag vet aldrig kommer lämna mig ensam. Även om vi tappar kontakten och inte hörs på 5 år vet jag att jag alltid kommer ha dom ståendes i min rygg, where ever I go.

Jag har en mamma och pappa som alltid har och alltid kommer att göra allt för att jag ska ha det så bra som möjligt. Jag är så glad för att de har hållit ihop sida vid sida under hela min uppväxt och förhoppningsvis hela min framtid. Jag har sett hur jobbigt det kan vara att ha skilda föräldrar och jag kommer vara evigt tacksam för att jag aldrig fått uppleva den känslan.

Jag har kläder i min garderob, jag har mat på bordet, jag har ett eget rum i en lägenhet, jag har en egen säng att sova i. Detta kan folk se som basic, och "det-har-väl-alla"-saker men det finns folk som har ångest för att inte ha råd med dessa "basic"-saker. Och tillråga på detta har jag en större säng än vad jag behöver, ett relativt ny "renoverat" rum, en dator som fungerar utmärkt, kläder i garderoben som är moderiktiga, möbler i rummet som går ihop, mat på bordet som gör mig överdrivet mätt. Förstår ni hur bra vi har det?

Dessutom har jag vänner som är självsäkra, har självförtroende och självkänsla. De vet var de har sig själva och har åsikter som  de står för. De accperterar och respekterar sina medmänniskor. Visst, alla kan vi tala före tanken och ångra oss men mina vänner händer det inte ofta för. Jag behöver aldrig dra ner dem på jorden för att de har tappat fästet. 

Alltså, jag är så jävla glad för att jag har vänner som är förlåtande, jag har en mamma och pappa som är oerhört stöttande, jag har en bror som är stöttande, jag har ett hem att komma hem till och en säng att sova i varje natt. Nu har jag förstått att det är mig folk borde vara avundsjuka på, inte tvärtom. Nu måste jag läsa bok. Puss på er!

Och än en gång, förlåt om ni missförstår min tacksamhet. Skriv gärna och fråga om ni känner att något kom ut fel.