ångest

ångest, så det smäller som det. precis som för ett år den. då var det ditt fel... nu var det något annat det är.  jag får panik..............................
det känns som att jag kvävs här i den här fula äckliga cp staden. jag tror jag ska följa med pappa till fagerviken i veckan bara för att få komma härifrån. nej, nu fick jag verkligen en ångestattack. det var länge sen jag kände mig så här. jag måste bort härifrån, bort ifrån folket som bara är så äckligt..  inte alla men ni vet... denna ytliga vänskap som aldrig tycks blekna.

jag vill känna den där känslan igen. den där känslan som ger kroppen ett självlysnade sken. när allt man kan göra är att le... jag behöver dig. vem du nu är

nu ska jag stänga av den här jäääävla skit makapären som gör hela jävla livet så pissigt. jag ska lägga mig och sova. jobbet väntar imorgon och jag glömde nästan bort det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0