elfte i 5te
Jag måste varit knäpp när jag skrev inlägget "sjätte maj". Rubriken ska självklart vara nionde maj. Har ingen aning om vad jag fick sjätte maj ifrån.
Dagen slutade som jag sa. Åkte ner på stan, köpte present, åkte till farmor och farfar, käka mat, åkte hem såg heroes, såg "raise your voice". Och nu sitter jag här, och skriver ett jävla blogg-inlägg. De andra girlsen är och festar i funbo och de tredje vet jag inte. De(den) första sitter ju här.
Jag har tänkt på en sak. Och med den saken har jag kommit fram till att jag inte litar på mig själv. Inte ett dugg.
För det första så har jag inga åsikter om någonting. Eller jo, jag tycker att jordgubbsyougurt är gott och sånna saker. Men jag har inga åsikter om viktiga saker. Saker som faktiskt betyder något. I samhällskunskapen när vi ska ha diskussion kan inte jag diskutera eftersom jag inte tycker någonting. Jag förstår hur folk resonerar, jag tycker att det finns både fördelar och nackdelar med saker. Jag vill vara stark. Jag vill kunna ha åsikter. Jag vill kunna framföra mina åsikter på ett bra sätt, och gärna utan att bli kallad bitch etc.
Det andra är att jag inte alltid litar på att jag har sett eller hört rätt. Ett till t.ex. när jag ringde till Bagport. Jag skulle fråga vilket datum, och tid, jag skulle komma på utbildning. Jag tyckte att jag hörde 25/5 kl 13:00. Men båda två pratade och eftersom 25 är en fredag mejkar det inte sense. Eller det kanske gör det.
Jag blir så trött på mig själv. Jag är en svag person när det gäller sånt. Det är en utav anledningarna till att jag inte gillar att festa och umgås med/träffa nytt folk. Jag litar inte på mig själv. Det känns som att jag kan få en knäpp i huvet så gör jag saker jag egentligen inte borde göra. Då menar jag inte har sex med fel person, eller strular runt, eller smäller till någon. Jag kan slänga ur mig saker som gör skada på mig själv. Personen jag sagt det till har fått sitt första intryck och jag är cp för alltid. Det har hänt förut, så varför kan det inte hända igen?
Jag vet vad problemet är, men jag gör fortfarande ingenting åt det. Men samtidigt frågar jag mig vad jag kan göra? Vad fan är lösningen?
Idag när jag kom hem från farmor&farfar checkade jag in tankafett och där fanns filmen vi har planerat att se på bio, filmen som jag, bara för någa dagar sedan, sökt efter utan resultat. Hata Göteborg! Självklart ladda jag hem den. Och nu finns den här på mig egna lilla dator. Jag undrar om jag ska kolla på den, john tucker eller ännu ett avsnitt av heroes. Dagens i-landsproblem? Neeee.. Det får jag lösa själv.
Nu ska jag reeeeda lite bloggar, kanske börja leta lite hemsidor till samhällskunskapen. Well, well.. I'll have to do this on my own. Goodbye, my lovely reada'! Who ever you happens 2 be.
Dagen slutade som jag sa. Åkte ner på stan, köpte present, åkte till farmor och farfar, käka mat, åkte hem såg heroes, såg "raise your voice". Och nu sitter jag här, och skriver ett jävla blogg-inlägg. De andra girlsen är och festar i funbo och de tredje vet jag inte. De(den) första sitter ju här.
Jag har tänkt på en sak. Och med den saken har jag kommit fram till att jag inte litar på mig själv. Inte ett dugg.
För det första så har jag inga åsikter om någonting. Eller jo, jag tycker att jordgubbsyougurt är gott och sånna saker. Men jag har inga åsikter om viktiga saker. Saker som faktiskt betyder något. I samhällskunskapen när vi ska ha diskussion kan inte jag diskutera eftersom jag inte tycker någonting. Jag förstår hur folk resonerar, jag tycker att det finns både fördelar och nackdelar med saker. Jag vill vara stark. Jag vill kunna ha åsikter. Jag vill kunna framföra mina åsikter på ett bra sätt, och gärna utan att bli kallad bitch etc.
Det andra är att jag inte alltid litar på att jag har sett eller hört rätt. Ett till t.ex. när jag ringde till Bagport. Jag skulle fråga vilket datum, och tid, jag skulle komma på utbildning. Jag tyckte att jag hörde 25/5 kl 13:00. Men båda två pratade och eftersom 25 är en fredag mejkar det inte sense. Eller det kanske gör det.
Jag blir så trött på mig själv. Jag är en svag person när det gäller sånt. Det är en utav anledningarna till att jag inte gillar att festa och umgås med/träffa nytt folk. Jag litar inte på mig själv. Det känns som att jag kan få en knäpp i huvet så gör jag saker jag egentligen inte borde göra. Då menar jag inte har sex med fel person, eller strular runt, eller smäller till någon. Jag kan slänga ur mig saker som gör skada på mig själv. Personen jag sagt det till har fått sitt första intryck och jag är cp för alltid. Det har hänt förut, så varför kan det inte hända igen?
Jag vet vad problemet är, men jag gör fortfarande ingenting åt det. Men samtidigt frågar jag mig vad jag kan göra? Vad fan är lösningen?
Idag när jag kom hem från farmor&farfar checkade jag in tankafett och där fanns filmen vi har planerat att se på bio, filmen som jag, bara för någa dagar sedan, sökt efter utan resultat. Hata Göteborg! Självklart ladda jag hem den. Och nu finns den här på mig egna lilla dator. Jag undrar om jag ska kolla på den, john tucker eller ännu ett avsnitt av heroes. Dagens i-landsproblem? Neeee.. Det får jag lösa själv.
Nu ska jag reeeeda lite bloggar, kanske börja leta lite hemsidor till samhällskunskapen. Well, well.. I'll have to do this on my own. Goodbye, my lovely reada'! Who ever you happens 2 be.
Kommentarer
Trackback
