malle

Jag höll precis på att ramla av stolen. Då kom jag att tänka på Amandas vurpa i omkläningsrummet igår. Det var något pojklag som hade haft omklädningsrummet innan oss. De hade tydligen lekt att duschen var ett badkar och försökt fyllt hela med vatten. När allt vatten rann ut från duschen hade de nog fattat att det inte var en genomförlig lek. Med det menar jag att omkläningsrummet var fullt av vatten. Vi tog den där "dusch-moppen" och föste undan vattnet.
Amanda tar en sväng förbi toan för att fylla på sin waterfläsh. Hon går sedan, på tillbaka vägen, genom detta träsk av duschvatten. Där drar hon världens bananskalsvurpa. This was a real one, gott folk! Jag har aldrig någonsin förut skådat någon så fin och ren vurpa. Benen bara flyger upp i luften oich landar gör hon först på höften och tar sedan emot sig på armen. Det blev näst intill knäpptyst i omkläningsrummet i hopp om att amanda ska brista ut i skratt så att vi andra kan haka på henne. Hon ger oss en min så inte kan tyda. Ska hon börja gråta eller skratta? Hon skrattar. Då hakar resten av gänget på. Den var fin, Amanda.

På bänken under matchen. Jag tror det är precis när andra perioden ska blåsas igång. Sörling är taggad.
Till sin forwardskamrat säger hon: "Johanna, nu lirar vi.. såhära, liiiiirar!!"
Härlig taktik, Sörling. You know we like you.

Igår mötte vi våran boxersize tränare som vi har i skolan. Hm, undrar hur hon tog helgens förlust...