Remember the days

Skulle precis ta en bild och visa er min fint pimpade iPod, men kameran strejkade och påstod sig ha svagt batteri. Well, vad gör man inte för sin älskade? Satte precis batteriet på laddning (first time), så ni får troligtvis se den ikväll.

Inatt innan jag somnade tittade jag på det sista OC-avsnittet. Jag måste säga att det var det bästa. Så sorligt, men fint. Jag älskar när man får se in i framtiden hur det blev och vad som hände. Me like. Så nu har jag tittat igenom alla 4 säsonger och vad ska jag marathona här näst? Några förslag. Mina tankar har virvlat i svängar om SATC eller Entourage, men är ändå inte sugen. Det känns som att det blir de bara för att jag måste ha något, så desperat är jag faktiskt inte. Jag vill ha något värt att titta på.

Mina bihålor dödar mig... långsamt. Jag har tagit en idumetin, men den verkar inte råpå smärtan. I värsta fall får jag tvinga i mig nässpray. Jag fruktar det värsta. På tal om bihåleinflammation så har jag ett minne att dela med mig av.
När jag var omkring 6-7 år hade jag varit på kalas hos en klasskompis som bodde ett par gator bort. På kalaset fanns det jätte mycket godis och därbland tuggummin! Tuggummi är asgoda och (var) "farliga" för små barn så visst frossade man. Tuggummi, efter tuggummi åkte in i mun.
Efter kalaset när jag kom hem hade jag så förfärligt ont i kinderna (bihålorna) så att jag låg inne på mitt rum och storgrät. Jag verkligen grrrrrina. Det var så hemskt. Jag bad så hemskt mycket om ursäkt till mamma för att jag hade tuggat så mycket tuggummin och aldrig skulle göra det igen, bara hon fick bort smärtan! Nuuuu!!! Jag trodde alltså att det var tuggumminas fel (inser jag nu i efterhand), och ångrade mig så mycket. Jag trodde detta var straffet jag fick för att jag ätit så mycket tuggummin. Att jag var förskyld och inte använt nässpray kom inte alls på tanken. Nix..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0