malle

Allt liksom kväver mig. Jag kan typ inte andas. Så fort ett problem försvinner dyker ett nytt upp. Jag har flera som ligger och gror. De är än så länge inte akuta, men kan bli om jag inte fixar dem. Jag känner att tiden bara rinner ifrån mig. Och vad gör jag? Jo, jag står brevid och bara ser på. Gör inte alls något gör att försöka fixa det. Idag har jag gjort lite. Försökt, men det ledde ingen vidare vart. Nu ska jag ta tag i ännu ett. Tror jag, eller ska jag göra det imorgon bitti? Nej, jag gör det nu. Kan bli förhastat men då får jag leva med det.

Hellre agera än bara låten tiden rinna ifrån mig.

Jag längtar så innerligt till jullovet. Då ska jag andas! Det har jag planerat. Tänk om man kunde göra som blondinbella, ta en paus från sitt eget liv för att lära sig andas. Vi som sitter här med problem och ångestframkallande tankar, hur ska vi göra? Inte så att man kan ta en paus från sin eget liv när man ligger i facket "medel-svensson". Du har det bra fint du, Isabella Löwengris.

Denna vecka har jag typ inte pluggat ett piss, men än mår jag lika kefft som när jag har plugg upp över öronen. Jag tror det ligger i årstiden. På riktigt. Hur många känner inte någon som drabbats av höst-deppen? Eller som själva känner sig rådeppiga till hösten. Alltså blä. Jag venne vad jag ska göra.

Varje kväll under denna vecka har jag drabbats av huvudvärk. Varje kväll, runt 9-10 snåret. Då slår det till. Bang! Bara sådär. Jag tror det är för att det är då jag tar det lugnt och chillar ner. Då har jag ju liksom tid. Överflödig tid. Då tänker huvudvärken "aha, perfekt tillfälle för mig att få lite alone-time med malin!". Det är något som inte alls uppskattas. Men jag ska väl vara nöjd eftersom den inte dyker upp när det är som värst... in school.

Ska sova nu. Godnnat!